...utanför trappen står den här rostiga krukan med en,
för ovanlighetens skull, rosa Chryss i.
De små blommorna, vänder sig, efter en kylig natt, så längtande efter solen.
Daggen ligger kvar...
Mellan stenplattorna har en harsyra letat sig in, så vackert!!
Och Ormbunken som jag försökt utrota i just det landet, ger sig inte...
i morgonljuset ett konstverk, så jag tror att den får vara kvar.
Solen lyser idag också!!
jag är så tacksam, för jag trivs så mycket bättre i solsken,
med dörrarna öppna, radion på och penseln i hand.
Ha det gott!!
-lisa-
Det jag skriver här nedanför, är inte riktat till någon av er, mina bloggvänner.
Nej, det är till en person,
som tydligen besöker mig här och som vill ha koll på vad jag gör och skriver.
En undran till den här personen, varför är det så svårt att låta mig vara i fred??
Och varför ge sig på tredje person?
det är inte bra att vara missunnsam.
Jag hoppas att Du tänker till och bara låter mig vara och leva mitt liv i lugn och ro.
//Lisa
