Inläggen duggar inte tätt precis
men den lilla kraft och ork jag har
måste jag lägga på tillverkning inför julmarknaden på lördag.
Bara för att jag ska på julmarknad så slutar ju inte allt annat existera
det måste fortgå precis som vanligt...
Jag menar,
vi måste ju äta...för att vi ska kunna äta måste det finnas ingredienser i kylen så att det går att laga mat.
Fikasugna blir vi också då ska någon baka...
Vi vill ha rena kläder, då måste någon tvätta...
kunna gå på grusfria golv
inte behöva roa oss med att rita roliga figurer på dammiga skåp.
Vi vill inte låta hundarna bli deprimerade av att ha ingen sysselsättning och dom får ju absolut inte bajsa inne!
Någon ska också rensa kattlådorna och inte minst ge både hundar och katter mat, dessutom handla hem maten.
Dessutom är det frost ute och då blir det kallt inne om man inte eldar i pannan, vedeldad panna,
som finns i en annan byggnad på gården och då måste man gå ut ungefär varannan timma för att kunna hålla varmt i alla husen.
Att det också pågår renoveringar lite här och var, det gör sig inte självt,
dessutom löv, löv och löv i en bamsestor trädgård.
Pynta med granris i krukor och lådor tycker vi hör till och är jättefint!
och då måste någon gå till skogen och ta hem riset...
men är man lite smart då, så kan man ta med hundarna och sekatören på samma gång
så blir det "två flugor i en smäll" eller egentligen tre!
för det blir ju en skön skogspromenad och motion samtidigt.
Men att göra två eller tre saker samtidigt det kan ju bara kvinnor,
så då blir det väl någon som får göra det...
Det är inte så jobbigt som det låter, nej, nej, absolut inte!!
Vi har vår livsstil, vi har valt den och vi stortrivs!!
Visst, det kan bli för mycket ibland, för oss allihop
och eftersom jag inte har full kapacitet så orkar jag mindre vilket är mycket frustrerande.
Det som normalt tar en timma, kanske jag får lägga upp på en dag
men jag kämpar på och klagar absolut inte!!
Det som är värst är väl att det finns "onda ögon" som tror att jag glider omkring,
sådana som inte ser smärtan bakom det jag gör, det gör ont, långt in i själen.
Det var inte detta jag skulle skriva om...
konstigt, ibland bara skriver jag, det liksom skriver av sig självt.
Jag skulle visa bilder på det vackra fönstret som nu sitter på övervåningen i ladugården.
Här syns hela fönstret med alla 20 små rutor.
Visst är det vackert!?
Och...vem tror ni har gjort detta då?
jo självklart, min alldeles egen duktige snickare♥
Här syns hela gaveln, fast nu fattas det två fönster på undervåningen.
Längst ner till höger under täckpappret sitter mitt fina syrumsfönster.
Till våren ska vi måla hela ladugården men först ska gaveln här kläs med brädor igen.
Det kommer att bli så bra.
Nu är kaffet slut och det är pysseldags igen.
Allt gott!!
-lisa-